Var är bebben?? :(
Vi var hos bm i måndags och då gjorde hon en hinnsvepning på mig, fyfan vad obehagligt det var. Men hon sa att jag var öppen 3cm så något händer ju i kroppen iallafall. Men jag känner ingenting, inga förvärkar eller onda sammandragningar. nada.
Så jag går bara omkring hela dagarna och väntar, och väntar, och väntar... Behöver jag ens nämna att jag är på världens mest usla humör?
Jag kan inte sova på nätterna heller. Robert däckar innan han ens hinner lägga huvudet på kudden, och sen ligger jag och lyssnar på när han mummlar, snarkar eller bara andas. Och timmarna dom går... suck.
Känner att jag inte har lust med nånting. Har inte lust att åka någonstans, för då träffar man säkerligen på någon man känner och så börjar tjatet "har du inte ploppat ut den där ungen än?", "Oj vad stor du är nu, det är jobbigt nu på slutet va?", "Va, har ni inte fått än?"......
Nej jag har inte ploppat ut någon jäkla unge än ser du väl? Och JA det är skitjobbigt att bara gå och vänta...
Likadant telefonen som går varm hela, hela dagarna: "har det hänt nåt än?", "Känner du nåt?" "Har ni fått än?" "Kommit någon bebis än?" Neeeej för fasen, sluta tjata!
Såklart jag fattar att ingen säger så för att de menar något illa. Jag vet att det bara är för att de bryr sig och längtar efter att få se lillknodden, precis som vi gör. Men fy så jobbigt det är med detta eviga frågande och påminnande....
Trots allt så vet jag ju att det bara rör sig om dagar nu innan vi får träffa lillskrutten efter denna långa väntan<3 Men när en dag känns som en vecka känns det allmänt surt...
Börjar tro att det blir igångsättning för min del... Vilket skrämmer mig något grymt mycket. Men man får väl ta det som det kommer helt enkelt. Allting löser sig säkert..
Nej nu har jag gnällt tillräckligt för idag. Mindre rolig läsning för er som orkat plöja igenom den. Nu måste jag göra något vettigt innan mitt huvud exploderar av alla tankar och funderingar som far omkring där inne.
Hoppas ni alla får en bra fortsatt dag! Vi hörs.
Jag förstår hur du känner det och det eviga tjatet om att man inte fött.Ta det lugnt och rå om dig själv så kommer nog bebis när h*n är redo=)
Igågnsättning behöver inte vara jobbigt.
Min var ganska långdraget men ja var ju inte öppen ett dugg.Har en kompis som födde 4h efter igångsättningen.Så det kommer gå kanon=)
Och ett tips.Stäng av telefonen.Det gjorde vi!!
förlåt
Jag minns när jag gått typ 10 dagar över tiden så fort man inte svarade för man typ duscha så fick man 1000 sms o folk ringde runt till alla man kände.Det värsta är att om man inte svarar så tror alla att man föder o tjatat ännu mer.Prata in på mobilsvaret typ "hej Det är Sarah,jag föder inte barn vill bara vara i fred";)hehe
Nej man har ju inget val.Ut ska ungen det är ett som är säkert.Sen hur märker man ju.Huvudsaken är ju att bebisen mår bra.=)
